Don´t...

jag stod förbluffad över ditt sätt
att parera din naiva nakenhet

du kastade ur dig fraserna
så brutalt
nonchalant
elegant

du stal de tyngsta applåderna
från dom som borde sett på

och vandrade fjäderlätt därifrån

Refuserad

i takt med att ljuset dog ut
blev luften runt om dig
som osynlig bomull

du släppte taget
svävade fritt

när mörkret så gav sig av
och morgonen åter kom
kändes allt så långt borta

ingenting var längre mjukt
dina fingrar värkte
och utanför dörren
väntade

verkligheten

men du ville inte dit
inte till det

du ville inte sätta din signatur
på det där
hårda

Vid Sidan Av

två timmar efter noll kändes det som om
jag var gjord av bly
min kostym av silver blev grå
och jag kände att jag tappade
gnistan som hade vilat i min hand

deltaslö vände jag på mitt huvud
och jag såg hur den rullade iväg över asfalten

jag såg den försvinna
in i en portuppgång
som en bortglömd järndank försvann den
in i en portuppgång

Ögonblick

det var någonting med
hur du formade
orden

hur du gjorde figurer
av dem
följsamma
lätta
ord

det var någonting
som gjorde att
jag stannade upp

och vände mig om

Så Kall Så Het

mitt i det iskalla svarta regnet
stannade allting upp
den sista droppen
rann genom din lugg
över näsan över dina läppar
försvann i din mun

du kände dig kall
nollställd
ville ha någon form
av
ömhet

så du släppte taget
sjönk som ett blysänke
ner på den heta asfalten

Norrporten

femton minus
och som en lavin
hänger snön
utanför fönstret

det är klart
det är kallt
det är lång väg hem

G.O.D (On vacation)

090218-090222

På Ruta Ett

hon kände det som om
hon vaknade upp i en
övergiven Supermarket
när hon föll ner i arvet

på delikatesshyllorna
var allting utplockat
golvet hon rörde sig på
var smutsigt
en hinna av fett som
blev svart på hennes pekfinger

så på reahyllorna låg det
som trådar
som spindelnät
i skrikande rött
okontrollerade högar
med allt det där
obegåvade
det där som ingen någonsin
hade förmått förklara

det var som om det
inte var någon idé längre

*

utefter golvet låg hon
hon låg utefter golvet

och
där ovanför passerade
livet förbi
endast ett pulsslag
från hennes drogslöa händer

hon slog efter mina vrister
hon slog efter elektriciteten i mig

men det gick liksom rakt igenom
ingenting ville fastna längre

ingenting ville göra
henne sällskap

Ännu En Morgon I Staden

jag ser en misslyckad karriär
flyga förbi

utanför mitt fönster flyger
den förbi

den landar på gatan nedanför
tar mark
rycker till
vänder om

lämnar kvar doften av en
utslocknad marlboro
i de svarta spåren

Spår Överallt

himlens sken tar färg av havet
natten vilar svart och det är tyst
långt där nere kan jag se
billyktor som irrar sig fram
genom labyrinterna
sedan dovt ljud
täta intervaller

ett tåg passerar
i utkanten

Smoky nose

i valet mellan hostmedicin
och en vitaminbomb
storlek B-52
föll valet på en skotsk whisky
from the Isle of Skye

poesi i flytande form

Art Of Nothing

det händer ibland att jag bara slungar ut en mening
låter den ligga kvar ett par sekunder och rulla ut
liksom känner på den när den är till att landa
och sedan ger jag den ny energi ett nytt liv
bygger på med antifraser på nya vägar
låter den brodera ut sig till mosaik
växa ut till bilder och teater
bli en staty på egna ben
det känns i min kropp
i mina sinnen
när allt är

klart

Thåström - Kärlek Är För Dom

De premiärspelade precis Thåströms nya singel Kärlek är för dom i P3 Musik. Det är alltid en sällsam upplevelse att lyssna till nytt material med Thåström.
Och det är alltid lika befriande att höra resultatet.
Det är Magi.
Igen.

*

jag ville ha dig andetagsnära
rakt framför mig
på den röda stolen
jag ville att att du skulle lägga ut orden
ett och ett
hålla de korta och graciösa

men det blev en mangling
som ett u t d r a g e t mord

så konstiga ord
så konstiga tankar

som det alltid blir
som det alltid är

Rapid Eye Movement

Jag vaknade i natt strax efter noll två. Ingen var vaken, allting sov runt omkring mig, som en öde katedral. Jag kunde höra andetagen från mina barn, höra deras små hjärtan slå, jag kunde känna deras kompakta värme på centimeteravstånd.
Deras hud sedan, så tunn.
Jag placerade mina fingrar tätt ovanför, lät de sväva över och jag kunde känna krusandena från deras drömmar.

Och jag undrade vart de drömde sig, om de var kvar här hemma, om de var kvar hos mig, om deras vingar bar, om de fortfarande kände tillhörigheten?
Mina andetag blev tyngre och jag kände mig plötsligt liten, kände hur allting blev så stort, så overkligt, så onåbart. Som en tyngd över mitt bröst, som någonting som gjorde ont.
Jag lät mina fingrar vira in sig i deras hår, jag rörde sakta runt, kände ner på deras öron, kinder, läppar.
Jag kände hur de andades.
Hur små händer tog tag runt mina pekfingrar.

*

jag tänkte mig ut att spåra
ta hjälp av de fallna löven

de som sett allting
de som aldrig blundat
för sanningen

de som vet att falla
när det är dags

Nipaxon Blues

Den helvetiska hostan har tagit boning i min kropp igen. Ute skiner solen och det är minus fyra grader, vitt på marken och säg mig hur många gånger per år det ser ut så i Uppsala stad?
Det är som ett skämt. Vinter ute. Jag inne. Kallt ute. Feber inne.

Istället borde man åka skidor nere på fältet nu. Ja ja, kanske är det för lite snö, men man kan väl låtsas ändå, skriva hem om att i Uppsala där råder vinter nu, tung vinter, här åker folk skidor och det ser ut som en myrstack nere i dalen!
Men det är inte så. Inte riktigt.
Hur som, onekligen en vacker tavla utanför fönstret. Alltid något att fästa på näthinnan medan man hostar blod och håller ihop huvudet för att det inte ska sprängas.

Direct Current

du hade borrat dig långt in
i mina nerver
satt nålar och dragit
dina elektriska ledningar

varje gång du rörde dina fingrar
skickades signaler till min hjärna
ögon ryckte till och underarmarna
sögs in mot revbenen

tryckte till hårt
hårdare

tills det gjorde ont
tills jag inte kände nåt mer

Anna Ternheim - My Secret

Kommande: Thåströms nya singel "Kärlek är för dom". Duett med Anna Ternheim.

Kartritaren

jag funderade på om du också
kände
hur marken liksom försvann
men att vi ändå svävade
som om
ovanpå

det var det där fingret utefter ryggraden
fjäderlätt långsamt ner
fjäderlätt långsamt upp
upp
ner
fjäderlätt långsamt upp och ner

du sa att du kände allt till
ungefär nittiofem
men att det var någonting som skavde
du kände att någonting skavde
hur foten nuddade vid golvet

Conventus

som snö i krusning faller flingorna
lägger sig över männen
i det onyanserade rummet
det är förfrusna ord
hopflätade tungor

Shoe Shi Bar-sulorna tävlar
om golvets tomma kvadratcentimetrar

och jag önskar att det fanns
någonting att säga
någonting som fick de där
vridna leendena att försvinna
som fick värdigheten att återvända

om jag hade varit där
om det hade funnits
något enda skäl att deltaga

En Dag När Allt Slår In

du aviserade att du skulle ner i djupet
röra om lite grann
skaka om våra hjärnor
samla ihop alla vilda löv
och skapa lögn och dikt
av alla våldtagna och stulna sanningar

du var trött på kylan här uppe
den där förtvinande ådran
som vissa individer bär inom sig
som gör oss andra värdelösa som människor
allt det där ville du komma bort ifrån
det vulgärt ytliga
det påsmetade sökandet efter strålkastarljuset
helst av allt ville du mörda hela fenomenet
sticka kniven i det och vrida om

så du steg ut och föll
ner
ner
ner
ner

och kom upp med det största jävla pris
som någonsin gått att uppbringa

Konstfack

Jag brukade iaktta dig från det bortre hörnet. Hur du rörde dig i rummet, hur du täckte in hela ytan. Med din vita kappa slängd över axeln och dina mörka solglasögon på var du som från en annan tid, en annan värld där alla konventioner hade bleknat och försvunnit. Ditt hår sedan, så nonchalant uppsatt, som ett regnmoln som aldrig flyttar på sig.
Ditt sätt att röra vid vaserna hade fascinerat mig under en lång tid. Hur dina fingrar först svävade runt i cirklar ovanför, hur de landade, hur de sedan följde mönster, linjer, färger, för att sedan greppa porslinet, låta det glida ner i handflatorna och slutligen vägas in. Ljudlöst ställdes de tillbaka på exakt plats.
När du lämnade hallen var det som om alla rariteter hade förlorat sitt värde.

I Mina Slutna Rum

någonstans mellan fas ett
och extasen
hade ett helt liv passerat

när jag såg mig själv i spegeln
hade jag blivit gammal
jag stapplade ut från badrummet
som en drucken milisman
såg på mina armar och ben som
inte längre svarade upp

ner på svart träpall i hallen
med ansiktet begravt i händerna
hörde jag så tonerna
från vardagsrummet

de där som lockar fram allt igen
som åter slätar ut huden