i takt med att ljuset dog ut
blev luften runt om dig
som osynlig bomull
du släppte taget
svävade fritt
när mörkret så gav sig av
och morgonen åter kom
kändes allt så långt borta
ingenting var längre mjukt
dina fingrar värkte
och utanför dörren
väntade
verkligheten
men du ville inte dit
inte till det
du ville inte sätta din signatur
på det där
hårda
Åh detta vad bra!
SvaraRaderaMenar så känns det ju ibland, precis.
Ha en fin helg Magnus.
Hej
SvaraRaderaInte dåligt att kunna sätta ord på känslor.
Verkligheten kan vara hård men har man tur landar man mjukt i snön.
Trevlig helg!
i-)
menuette och Gunnar: Hatt av och tack. Och trevlig helg!
SvaraRadera