den gick åt ljus rödorange
tyget tunt och lätt i vinden
så följsamt ner över din släta hy
och jag vet att även du broder
målade upp en bild där
du diktade ihop en dröm i ditt huvud
skrev en roman
den slutade vid havet
det stora vita huset i sluttningen ner
och du kände hur det värkte i dina fingertoppar
av allt som växte därinne
huset i sluttningen ner
och de ständigt vidöppna fönstren i gryningen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 avtryck:
Ha det bra, du med! Att du orkar vara kreativ och dikta i denna värme!
Björn Larsson, alltså. Jo, han är bra. Den keltiska ringen är suverän. Kram från en som läst och gillat Björn. Kram från Uno
Den sanna berättelsen om Inga Andersson tänker jag alltså på, denna gång. Hoppas jag har rätt och vinner ett fint pris i form av en dikt, Uno
du med...i värmen! gott!
Skicka en kommentar