jag minns den där smaken av metall i min mun
hur jag höll den kvar över natten
hur jag förstärkte den med tungspetsen
morgonen efter skulle vi åka iväg
men jag stannade hemma
i regn och blåst såg jag bilen försvinna
jag såg bilen försvinna i regn och blåst
jag stod kvar länge och såg ut genom fönstret
skyfallet piskade rutan till mosaik
och till slut sipprade det igenom
återigen
smaken av metall
Fantastiskt! Säger Niki Loong som inte orkar logga in (och som i frustration skrivit i sin AB-blogg
SvaraRaderablogg.aftonbladet.se/5277)
Metall? Plåt? Liksom bly fast värre. Som om man svalt en stålstolpe på vägen hem, eller slickat crom på nån jävla lyxbil? Mmmm, låt mig tänka. Kan det bero på att du tog ett järn som kände sig ensam framåt morgonen? Hmmm. Uno mellan färg och målarfärg.
SvaraRaderaNiki: Tackar.
SvaraRaderaUno: Det är aldrig långt till ett järn mannen..:(