jag går på lina över stadens tak
nedanför är allting perfekt avvägt i vitt
varje dels hjärta bultar varmt
det är essensen till den rena perfektionen
om det inte vore för gyttret
av de vulgära konsumtionsneurotikerna
som skenar över gator och torg
Och mitt i all hysterisk konsumtion står människan och försöker stå pall...hm...världen är märklig. Som vanligt skriver du tänkvärt
SvaraRadera/Emma