du hade alltid drivits av ett inre tvång för att parera
alla distraktioner som störde din egen tillvaro
till och med de sylvassa pilarna föll av dig
och fastande som ett pärlband runt dina kängor
när du så gick över torget blev det till toner
det ekade svagt metalliskt nästan vackert
när du försvann bortom rulltrappans band
Fräckt igen. Jag sjöng din text, bara för att känna på den. Funkar! Inte min gamla skitröst, men rytmiken. Det blir antingen en mollblues eller samba. Möjligen regae, ska testa det också, men gitarren är två meter borta. Uno, och glöm inte att glas är att slå i, hälla i men inte bräcka.
SvaraRaderaPS. Scener från en sommar funar ännu bätrte, bara så att du vet. Uno ijjen!
SvaraRaderaKanske dags att tonsätta själv..:)
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTack för den fina poesin så här på kvällskvisten!
i-)
Gillar den tilltalande titeln, det där emellan, och det höjande svävande slutet.
SvaraRadera:-)