som en hård tung bergart
intog du rummet
de varma tapeterna frös
av ett ögonblicks kyla
sedan smälte du ner
de tyngda själarna framför dig
håren på deras armar la sig
fragmenten av rädslan försvann
återigen hade du axlat stundens allvar
gjort de tontunga känslorna tyngdlösa
Oj då. Nu blev jag nästan nyfiken. Vilken paradox! Vilken kvinna. Vilken kvinna? Bra igen, men paradoxalt som livet själv. Uno
SvaraRaderaDu finns hos mig idag!
SvaraRaderaImse?... Uno igen
SvaraRaderaGranithjärta..kan vara min tvilling/oroshjärta (med kevlarsjäl) ;)
SvaraRaderaL.O.V.E