Helgen vecka 2.

Styrkepass både lördag och söndag. Känns alltid bra att göra de där passen. Lagom hårt, beroende lite på hur lång vila man lägger in. Men jag försöker att max lägga 30 sekunder mellan de olika momenten, och hela passet tar ca 45 minuter.

På lördagen var jag och Svante ner på Studenternas och spelade hockey. Det är skönt när vädret är hyfsat som det var då, och kul att lira lite förstås!

På söndagen tog jag min första löprunda efter en dryg veckas vila för knät. Sprang i 6 km i lugn takt, och det gick bra. Märkligt med knät, men jag kan ha känningar när jag står i köket och gör olika sysslor, när jag tar ett steg åt sidan eller när jag reser mig upp från en stol. Det är någonting som "satt sig" på höger sida, och när jag sprang iväg så kändes det som smärtan skulle komma när jag sprungit kanske 600 meter, sen plötsligt bara borta. Hur som, jag tryckte in på hårt alls, utan tog det lugnt. Nu vilar jag måndag och tisdag och gör ett nytt test på onsdag.

Vecka 2, promenader och styrketräning

Vilar från löpningen denna vecka. Tänkte låta ömheten i knät lägga sig, så det har blivit promenader istället (60 min) i hyfsad takt tisdag och onsdag, samt styrketräning tisdag och torsdag. Men jag märker hur mycket jag saknar löpningen, det är inte roligt att ligga nere med den träningen.

Hur som, på söndag eller någon av dagarna därefter blir nästa löppass. Hoppas att det kommer att kännas bra då, så man kan återgå till normal träningen! Bli en hel människa igen.

Styrketräningssöndag

Jag har ett cirkelpass som jag kör hemma rätt ofta. Sit-ups, armhävningar, hantlar, dörrstång och styrkegymnastik. 4 varv tar i runda slängar runt 40-45 min, och det är ett lagom pass att hinna med i princip alltid.

Så det fick det bli idag, och sedan tog jag en promenad på 40 min. Kör också mina rehabövningar för knät, nu när det har varit mer ömt än vad det brukar vara. Kommer att vila från löpning ett par dagar framför, och sedan steppa upp successivt framöver igen. I övrigt vinterstudion och tvätt, ungefär som en söndag brukar se ut!

Löppass 5 januari

Lätt regn blandat med snö, ett par plusgrader och nära nog vindstilla. Tog vändan runt Eriksberg, och hade hoppats på att springa en mil. Jag tänkte hålla en lagom fart och låg runt 4.40 första tre km, men sedan uppför och runt Eriksberg låg jag på 4.45. Efter drygt 5 km började jag känna ömhet i knät och när jag precis passerat 7 så stannade jag. Jag kände att smärtan skulle komma, så det var lika bra. Det tar emot lika mycket varje gång det händer, men ser jag tillbaka på året har det inte hänt särskilt ofta.

Men hur det än är, så varje gång jag springer ut så vet jag aldrig hur knät ska vara; hur långt kan jag springa idag, kan jag trycka i och när börjar det ömma? Efter fyra operationer vet jag att jag aldrig kommer att bli smärtfri eller att knät ska kännas som innan operationerna. Men faktum är att det tar energi att alltid ta hänsyn till knät. Jag skulle utan problem kunna springa 2 mil vilken dag som helst om det bara berodde på ork och form, men det gäller för mig att planera upp träningen på ett helt annat sätt.

Jag har gjort över 120 löppass sedan januari 2017, och faktum är att jag bara har behövt korta ner passet eller stannat en handfull gånger. Så jag är inte orolig på något sätt, men det är tröttsamt. Hjälpen från fysioterapeuten har varit ovärderlig, och jag vet hur man häver ömhet. Nu får knät och benen vila i två dagar innan nästa pass!

Träningsåret 2018

Mitt första träningspass 2017 var en smärtsam historia. Snöyra, kallt och med en träningsgrund som hade en del övrigt att önska. Jag sprang 4.83 km med en snittid på 5.49 per km. Trött, men nöjd såg jag framåt mot Göteborgsvarvet som jag hade anmält mig till några dagar innan. Idioti kan tyckas, men jag visste att ett massivt jobb låg framför mig, och det var ändå ett jobb jag skulle gilla. Fram till varvet bestämde jag mig för att inte äta något fikbröd, inget godis och inte dricka någon alkohol. Det var all-in som gällde. Allt fungerade, och jag sprang varvet på 1.45.45, en snittid på 4.56 per km. Känslan när jag gick i mål var obetalbar. Belöningen för all träning man lagt ner, ett mål som nåddes.

I september sprang jag Köpenhamns halvmaraton, och gjorde det på 1.40.47 och en snittid på 4.47 per km. Sista tre km var en galen avslutning, med ett ruskigt oväder över Köpenhamn med åska, blixtar och hagel som gjorde upploppet till rena issörjan. Det var 1 dm hagelvatten, kallt utav bara helvete, som man fick plöja sig igenom innan man nådde mållinjen.. Men känslan var förstås bra, att återigen ha genomfört ett halvmaraton och dessutom kapat tiden hyfsat mycket. Köpenhamn är visserligen  en lättare bana än i Göteborg, men jag höll farten ända in.

Så, nu ligger 2018 och väntar, med nya mål och nya lopp att springa. Första löppasset gjorde jag igår, och sprang 7.1 km med en snittid på 4.26 per km, och man förstår att det är helt andra förutsättningar som gäller nu än när man sprang ut i snöyran 4 dec 2017.. Det var inte mycket vind och ett par plusgrader. Lite lätt duggregn bitvis. Helt ok förhållande för att vara januari.

Nu kommer jag att öka på träningsdosen en aning och variera  träningen mera. Springa mer intervaller ex. Dessutom funderar jag på att gå med i någon av löpargrupperna i stan. Mer för att bredda träningen än för själva sällskapet, även om jag nog tror att det kan vara kul att springa i grupp. Vi får se, för nu gäller det att komma förberedd till Göteborg 19 maj. Det blir inga ultra-restriktioner detta år, men jag kommer att vara noga med vad jag stoppar i mig. Man mår faktiskt förbluffande bra av att utesluta vissa saker, det kommer man inte ifrån.

Jag kommer att skriva om mina träningspass här framöver, så vill du följa dessa så varsågod.