Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

13 november 2008

Åtrå

jag gick längs järnvägen
i diket nedanför stålet
höstlöven och den fuktiga jorden
bar upp mina kängor

jag funderade på vart du tog vägen
jag kunde inte längre
se dina spår

de var som om din hud
inte längre fanns

3 kommentarer:

  1. "som om du aldrig funnits"... hur kommer det sig, att en människa som satt så djupa spår i mitt liv, knappt har funnits i andras ögon?

    vackert, grabben!

    SvaraRadera
  2. Malin: Livet är märkligt ibland. Ganska ofta.. Och tack.

    SvaraRadera