det var som en gigantisk jättehand
som sträckte sig ovan hustaken
med pekfingret riktat
mot den svarta himlen ovanför
gravitationslagarna sattes ur spel
och runt den där jättehanden
snurrade hela förställningen runt
i cirklar snurrade den runt
den gick utanpå allt jag tidigare upplevt
så lätt flyktigt briljant
så fullständigt oangripbart
Joe Strummers hyllningskonsert? Det hade varit läckert.
SvaraRaderaMagnus: Ja, den lär nog bli magisk. Men det här var Bruno K. Öijer; ren magi.
SvaraRadera