utefter golvet låg hon
hon låg utefter golvet
och
där ovanför passerade
livet förbi
endast ett pulsslag
från hennes drogslöa händer
hon slog efter mina vrister
hon slog efter elektriciteten i mig
men det gick liksom rakt igenom
ingenting ville fastna längre
ingenting ville göra
henne sällskap
Åh den klockren i sin misär!
SvaraRaderaBäst!
SvaraRaderaRuggigt, som en spetälsk in i döden. Otäckt och bra..
SvaraRaderamenuette, Minna och The Season: Tack å det ödmjukaste.
SvaraRaderaGomorron!
SvaraRaderaRuggigt bra som The Season skriver.
i-)
Jag ryser... Du borde stå med under din rubrik "Mästarna" själv.
SvaraRaderaGunnar o Sensua: Hatten av.
SvaraRadera