Det Glittrar

En helg har gått, ännu en. Och som vanligt, den tog slut för fort. Men en bastu och bad i 12-gradig pool fick igång blodet och hjärtat, en rusning. Det är som terapi, som en själslig rening.
Utanför lägger sig hösten och nu visar den sig från sin bästa sida; hög luft, sol och en kyla som sakta tar över. Har ni tänkt på hur vackert allting är därute? Naturen, skiftningarna, nyanserna.
Även människorna blir vackrare och höstens kläder är överlägsna. Totalt överlägsna. Jag vet inte, men jag tror att vi vill stålsätta oss inför vintern, vi vill inte duka under. Så vi gör oss beredda, sätter upp sköldar mot mörkret och kylan! Och blir vackrare...

Annars letar jag ingångar till någonting helt annat. Jag känner att det har stannat av, att jag inte kommer vidare. Så jag har börjat leta. Jag behöver en ny motor som kan ge mig ny energi.
Någon som har en startnyckel?

Intensiv

jag är fast där nu
trådarna i väggarna som virar sig runt
trådarna som virar sig runt

runt min hud

Hur vanlig är du?

Hur vanlig är kristdemokraten Göran Hägglund egentligen? Svara på det den som kan.

Här utanför lägger sig hösten över staden, så briljant den har tagit över. Det är inte en dag som pågår därute, det är ett tillstånd. Allting har upphört.
Mina oxblodsfärgade Dr.Martens och min gröna keps kommer att leva ett eget liv på vägen upp mot torget. Tänkte sätta mig på en bänk och bara titta, känna in, studera människorna. Med benen i kors. Leka poet.

Vad som pågår nere i city har jag ingen aning om. Där regerar inte hösten i vart fall. Kugghjulen har åter tuggat igång, det förtäckta slaveriets mecka lever upp ännu en lördag. Ett tillstånd i sig. Och på nyheterna hör jag att två bilar har brunnit på Tiundagatan. Snart brinner det i villakvarteren också.
Läser också ett osedvanligt idiotiskt inlägg på insändarsidan av Tore Scherstén och Carl-Gustaf Ståhl. De menar på fullt allvar att den ökande ungdomskriminaliteten och den tilltagande våldsbenägenheten hos unga har ett direkt samband med den minskande värnplikten. Skulle vara intressant och höra vad ex. Mattias Flink har för syn på saken.

Ska lägga ut bete på balkongen nu. Har en mängd fria timmar framför mig. Och hur vanligt är det?

Septemberdvala

Det har gått i stå, blivit för mycket dikter och för lite av annat. Även om jag själv tänkt mig att det är just dikter jag ska skriva, men kanske inte här..
Jag går liksom och väntar på dagen när allt kommer att slå in.

I övrigt inget sensationellt under himlen; Fredrik Reinfeldt blir mer och mer lik Göran Persson i sin retoriska stil, samme Reinfeldt tror på taktikröstning inför valet, Svenskt Näringsliv vill hålla tillbaka lönepåslagen inför avtalsrörelsen, helst nollavtal, Blåvitt är i en ny cupfinal, Thåström ligger lågt, lite bilbränder och tömda brandsläckare runt om i våra förorter, svininfluensan ligger lågt, svenskar gripna misstänkta för terrorism, Göran Hägglund tycker att Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten, en köttbil har vält på E4:an utanför Ljunby med totalstopp som följd, Anna Anka är tragisk, Christoffer Lundström ligger lågt, EU är överens om krav på tak för bankbonusar, Aspudden ska blir mer stadslik, 120 tunnor med gift hittade i Medelhavet, Sir Alex tuggar fortfarande tuggummi, regnskogen mår dåligt och själv har jag fortfarande inte hittat några nya jeans.

Annars? Väntar på en välbekant duns i brevlådan. En Ginzaduns.

Natt Nu

du låg där ihopkrupen som ett barn
paradoxalvänd mot väggen
med ditt mörka hår som en slöja över lakanen

din rygg som en duk framför mig
och din pulserande dröm som berättade mig en saga
jag ristade in den med mina aviga naglar
och det blev djupa sår utefter din rygg

jag målade en tavla där i natten
som mistade blod och ängslan

Midaircondo - Serenade

Förort

framför mig i ljuset de rykande ruinerna
resterna av den missriktade meningslösheten

vart tog kreativiteten vägen
förmågan att öppna de rätta portarna
viljan och styrkan av att verkligen vilja nå ut

så en bild framför mig ett maskerat ansikte
en brusande TV-skärm i gone off
som ett tomt svart hål

vart lämnades hjärnan på vägen