du låg där ihopkrupen som ett barn
paradoxalvänd mot väggen
med ditt mörka hår som en slöja över lakanen
din rygg som en duk framför mig
och din pulserande dröm som berättade mig en saga
jag ristade in den med mina aviga naglar
och det blev djupa sår utefter din rygg
jag målade en tavla där i natten
som mistade blod och ängslan
Bra, nästan hemsk! Tänker på en liten fru vars rygg jag nästan tvångsmässigt brukar klia lätt med naglarna även i sömnen. Sen skedar jag in mig och somnar om. Uno
SvaraRaderajust nu är jag paradoxalvänd mot livet.....fan! kram!
SvaraRaderaUno och Oro: Tack för avtryck.
SvaraRadera