Luftrörsmonolog

Musik som är daterad är per definition undermålig. Dålig. Inte lyssningsbar idag. Det ska vara tidlöst, flyktigt, lätt och helst från alla håll och kanter. Nu råkar det faktiskt vara så att jag gillar mycket av den musik som musikkritiker föraktfullt kallar för daterad. The Cures "The head on the door" och Imperiets "Blå himlen blues" är ett par exempel på, för musikkritikerna, hopplöst daterade misslyckanden.
Och jag ska inte gå in i några försvarstal, jag står för mitt. Men det här tidlösa mantrat som far över kultursidorna och framförallt i musikrecensioner gör mig minst lika pulshög som mantrat om det eviga tillväxtsamhället. Jag är lättretad.
Förklaringen är att jag är deltaslö idag. Begrepp som tidlös och tillväxt harmonierar inte med min egen tillvaro. Jag blir trött på Miljöminister Andreas Carlgren som vill att bilåkandet ska öka, tvärt emot allt sunt förnuft och all expertis. Varför tittar jag på text-TV överhuvudtaget en sådan här dag?..
Andreas förlitar sig på den nya tekniken säger han, men att göra det är som att sätta en revolver mot pannan i dagens Penga-ego-samhälle. De kommer att pressa ur varenda liten droppe olja ur jordens innanmäte, innan den nya tekniken kommer att få en ärlig chans. Men allt för tillväxten var det ju, Halleluja Andreas Carlgren! Mer trafik åt folket håller hjulen rullande.
Tidlöst ska det vara, tillväxt ska det vara. Själv föredrar jag daterat och mjuk soffa.
Ett par Alvedon på det här så.