jag hörde och såg hur bokstäverna kom emot mig
som kulor från automateld trängde de igenom min hud
tog plats i mitt blod och ockuperade min hjärna
genom min perforerade kropp rann det vitala ut
kraften försvann och la sig som en trasig spegel
runt mina nakna fötter
jag föll ner på knä och kände tung trötthet
bad och tiggde om nåd
letade efter tystnaden
Jag blir berörd.
SvaraRaderatack, Magnus.
kram
Fint.
SvaraRaderaStällde mig bakom dörren direkt. Men orden "Kall" och "Asnhikov" trängde sig mellan gångjärnen. Samtidigt, i samlad tropp. "Skottsäker väst" röt jag ilsket och räddhågat på samma gång. De stannade. "Put in" sa det ena. "Put out", fräste det andra. Och så blev det. Med stängd dörr klarar man mycket, men inte allt. Uno
SvaraRaderaSnyggt och kraftfullt målat!
SvaraRadera