Låt oss säga att vi tittar på det här samhället tillsammans, att vi ser på den här världen tillsammans.
I haven driver det omkring sopberg av plast, som väger 100 miljoner ton. Bara i Stilla Havet. På kontinenterna staplas sopbergen på varandra.
På konferenser runt om i världen sitter politiker och pratar miljö. Med betoning på pratar. Man vet oftast vad som behöver göras, det är inte ens svårt eller komplicerat, men det händer ingenting.
Och varför då undrar du. Jo, för att det är kapitalet som styr. Och har så gjort, alldeles för länge dessutom.
Därför saknas också trovärdigheten när Fredrik Reinfeldt sitter och pratar miljö med tillsammans med världens övriga ledare.
De män som har makten.
Det blir patetiskt alltihop. Ingen vågar prata klarspråk, utan man gömmer sig i dimridåer av lögner och sminkade sanningar.
Det är sorgligt att se hur de gräver gravar för framtida generationer. Och dessutom känner sig nöjda, för att de har "ambitionerna."
Ni är ena fega jävlar.
Well said!
SvaraRaderaDimridåerna kommer inte skingras förrän de som omsluts av dem själva blir offer för sina beslut.
Så sant, och så länge har vi vetat detta, och så länge har ingen gjort nåt för ingen vill betala. Ingen som har råd alltså. Vi som inte har råd måste betala hela tiden, jämt och ständigt bara för att de som har råd ska slippa. En gång i tiden sjöng en viss sånggrupp att "när skiten från fabriken faller ner på direktörens hatt - får vi en miljödebatt". Så är det, fast värre än då. Först när varje liten plätt skitats ner så att inte ens en miljardär kan leva där snackas det om miljö. Undrar om Al Gore visste förutsättningarna... Uno
SvaraRadera