helt i avsaknad av stil tar jag plats på torget
inte ens mina kängor betyder någonting i febergrader
jag känner ingen och känner mig osynlig
och jag ser hur solen speglar sig i smältvattnet
jag ser damen som låtsas som ingenting
jag ser skyltfönsterdrottningen dekorera i reflexerna
det är som om allting bara väntar på att få landa igen
att få återgå till sina rätta positioner
det är som om minusgraderna har trillat av en efter en
som om de inte längre har någonting att säga till om
Snön börjar smälta. Våren är efterlängtad
SvaraRaderaTittar in efter att ha hittat reklamen för din blogg i en av dina kommenterar i UNTs Skrivrummet!
SvaraRaderaNajs, återvänder med all säkerhet!