Kartritaren

jag funderade på om du också
kände
hur marken liksom försvann
men att vi ändå svävade
som om
ovanpå

det var det där fingret utefter ryggraden
fjäderlätt långsamt ner
fjäderlätt långsamt upp
upp
ner
fjäderlätt långsamt upp och ner

du sa att du kände allt till
ungefär nittiofem
men att det var någonting som skavde
du kände att någonting skavde
hur foten nuddade vid golvet

Conventus

som snö i krusning faller flingorna
lägger sig över männen
i det onyanserade rummet
det är förfrusna ord
hopflätade tungor

Shoe Shi Bar-sulorna tävlar
om golvets tomma kvadratcentimetrar

och jag önskar att det fanns
någonting att säga
någonting som fick de där
vridna leendena att försvinna
som fick värdigheten att återvända

om jag hade varit där
om det hade funnits
något enda skäl att deltaga

En Dag När Allt Slår In

du aviserade att du skulle ner i djupet
röra om lite grann
skaka om våra hjärnor
samla ihop alla vilda löv
och skapa lögn och dikt
av alla våldtagna och stulna sanningar

du var trött på kylan här uppe
den där förtvinande ådran
som vissa individer bär inom sig
som gör oss andra värdelösa som människor
allt det där ville du komma bort ifrån
det vulgärt ytliga
det påsmetade sökandet efter strålkastarljuset
helst av allt ville du mörda hela fenomenet
sticka kniven i det och vrida om

så du steg ut och föll
ner
ner
ner
ner

och kom upp med det största jävla pris
som någonsin gått att uppbringa

Konstfack

Jag brukade iaktta dig från det bortre hörnet. Hur du rörde dig i rummet, hur du täckte in hela ytan. Med din vita kappa slängd över axeln och dina mörka solglasögon på var du som från en annan tid, en annan värld där alla konventioner hade bleknat och försvunnit. Ditt hår sedan, så nonchalant uppsatt, som ett regnmoln som aldrig flyttar på sig.
Ditt sätt att röra vid vaserna hade fascinerat mig under en lång tid. Hur dina fingrar först svävade runt i cirklar ovanför, hur de landade, hur de sedan följde mönster, linjer, färger, för att sedan greppa porslinet, låta det glida ner i handflatorna och slutligen vägas in. Ljudlöst ställdes de tillbaka på exakt plats.
När du lämnade hallen var det som om alla rariteter hade förlorat sitt värde.

I Mina Slutna Rum

någonstans mellan fas ett
och extasen
hade ett helt liv passerat

när jag såg mig själv i spegeln
hade jag blivit gammal
jag stapplade ut från badrummet
som en drucken milisman
såg på mina armar och ben som
inte längre svarade upp

ner på svart träpall i hallen
med ansiktet begravt i händerna
hörde jag så tonerna
från vardagsrummet

de där som lockar fram allt igen
som åter slätar ut huden