jag försöker att hålla det kvar
med all kraft försöker jag att hålla det kvar
vändningen mellan natt och dag
där tillståndet är ett vakuum
där ingenting lever på riktigt
jag söker mina ögon i skugga
rör mig över lakanen
låter mina fingrar nudda vid din hud
jag söker efter undantagstillståndet
med min skarpa nagel ristar jag in
mer tid
på din rygg
08 juli 2009
07 juli 2009
Sälj Ut
Vandrar in i köpcentret. In, bort från duggregnet utanför. Därinne är allt sig likt; ett myller av människor, skenande manövrar, trasiga nerver och sprängfyllda kassar.
Jag har knattarna med mig, E behöver en ny baddräkt, jag behöver ett par nya jeans och S behöver bara följa med. De små tycker till och med att det är kul; de tar rullbandet som går nedåt när vi ska upp, men jag lyckas med en lätt handviftning få in de på rätt band igen vilket faktiskt förvånar mig. Ibland behövs det inte mycket.
Hittar jag några nya jeans? Nej.
Det förvånar mig inte heller.
E hittar dock en ny baddräkt och vi tar "andra sidan" centret när vi går ut. Och det slår mig hur mycket obegåvat som ryms under dessa tak, vulgärt och obegåvat. Och det är vad man lockar med. Hur står folk ut egentligen?
När vi slutligen närmar oss bilen tittar jag upp mot himlen, möter duggregnet med slutna ögon, och jag känner mig befriad.
Jag känner mig så där nonchalant pretentiös igen.
Jag har knattarna med mig, E behöver en ny baddräkt, jag behöver ett par nya jeans och S behöver bara följa med. De små tycker till och med att det är kul; de tar rullbandet som går nedåt när vi ska upp, men jag lyckas med en lätt handviftning få in de på rätt band igen vilket faktiskt förvånar mig. Ibland behövs det inte mycket.
Hittar jag några nya jeans? Nej.
Det förvånar mig inte heller.
E hittar dock en ny baddräkt och vi tar "andra sidan" centret när vi går ut. Och det slår mig hur mycket obegåvat som ryms under dessa tak, vulgärt och obegåvat. Och det är vad man lockar med. Hur står folk ut egentligen?
När vi slutligen närmar oss bilen tittar jag upp mot himlen, möter duggregnet med slutna ögon, och jag känner mig befriad.
Jag känner mig så där nonchalant pretentiös igen.
06 juli 2009
Sidewalk
sakta försökte jag dra dig tillbaka
så...
så...
sakta
till slut fick jag tag i ditt svartbeklädda ben
jag kunde känna din hud rakt igenom
hur den brände men liksom
svalnade av
sakta flöt du så iväg
och mina armar föll
tungt
tungt ner mot marken
så...
så...
sakta
till slut fick jag tag i ditt svartbeklädda ben
jag kunde känna din hud rakt igenom
hur den brände men liksom
svalnade av
sakta flöt du så iväg
och mina armar föll
tungt
tungt ner mot marken
05 juli 2009
Magi På Långholmen
Thåström och Anna Ternheim på Långholmen 2009-07-03. Ljudet är tyvärr inte det bästa, men känslan har inte gått förlorad!
01 juli 2009
Snetorget
jag närmade mig sakta plattan idag
den gick i färg den här gången
den gick i färg den här gången
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)