En offentlig slav

jag ser att kvinnan är vaken
jag ser inget krig
bara skuggan förd bakom ljuset

Sekundslö

alltid på väg någon annanstans

inte hem inte bort

bara på väg

ser svindel på trottoarerna

skorna alltid någon annanstans

det är som om nuet inte

existerar

som om det inte längre finns

det känns märkbart länge sedan

jag klev ur närvaron

det var aldrig min avsikt

men någonting drog mig med

det var som om aska regnade in

i mina nerver

nu trampar jag cirklar i tillvaron

obestämda steg pulserar hårt

och jag är aldrig där

trottoarerna viker undan

alltid på väg någon annanstans

Centrifug

jag kan se det naivt rena i dig
det totalt spärrlösa
det där som singlade ner som snö om våren
och la sig som ett täcke på din hud
som rörde runt blommorna i din himmel
och gjorde allt så flyktigt
så lätt

nu står du där i skymningen
utan rörelser
utan ord
håller luften ifrån dig
balanserar på en tå
väntar på att fasaderna ska rämna

Mellan Juli och Augusti

det var alldeles tyst utanför
och inne sas inte ett ord

sedan flög den där falken förbi
högt ovanför trädtopparna
och det var som om allting öppnade sig

när gryningen kom hade taket böjt sig i en oval
väggarna sov stilla
och du låg där på sängen i de vita lakanen

jag stod i köket och funderade på slutet
och kaffet svartare än någonsin förr

*

jag känner hur det lägger sig därute
tungt tungt tungt
över fältet
det samlade värdet
av någonting annat
folkrörelsens bortglömda arv
de rostiga maskinerna på bakgården
de värkande musklerna i fabrikerna

nu bara förvridna egocentriska muskelmunnar
det fria valets förbannelse
den cyniska politiska konsten
att lura de som inte längre orkar

... så
där ute på fältet tynger det ner
tungt tungt tungt
ner mot fältet
ner mot livet
mot det som inte kompromissar
mot det som varken kan
eller låter sig luras