Du lockade med mig in i den mjuka dimman. Visst, jag hade ett val där. Ja eller nej. Inte kanske. Men jag lät mig dras med, du log och vi försvann från det tydliga, bort från de skarpa kanterna
Väl inne var det som om allt vändes upp och ner; väggarna blev lila och jag hörde underbara toner, långsamma toner, de tog sig sakta in under dörrspringan, och allt var underligt, magiskt, jag såg regnbågen svepa förbi, en tiondel av en sekund, och du dansade för mig, och jag kan lova er att det var vackert, så vackert.
Jag bäddades in som i bomull, och du lade dig över mig, du låg i mig, täckte mig med din tyngd, och jag hörde dina andetag, kände din puls.
Sedan var det som om allt öppnade sig, som en värkande vulkan som fått fritt spelrum, och det larmade runtomkring, det blev ljust, jag bländades, och ovanför mitt huvud tog tonerna en alldeles ny fart, och det enda som fanns, den enda fras som ringde i min hjärna var:
What's the frequency Kenneth?
Lite vardagsrealism i din poetiska helg. Tack för senast och väskorna färdiga i bloggen! =)
SvaraRaderaVad fint det är här!
SvaraRaderaHa det bra:)
Jisses. R.E.M mitt i allt.
SvaraRaderaHum, måste nog läsa om...eller inte.
Fantastiskt skrivet ju.
Fina bloggen ska fina bloggaren ha. Många har skaffat eget, tänker på Lasse och Pluppe och Tindra. Din blogspot är sketafin.
SvaraRaderaNå, tänker också på en text.
"She comes in colour everywhere, she combs her hair, she´s a rainbow..." Kan det enna vara Jagger?
Den här kostymen klär dig väl broder.
SvaraRaderaAngående omröstningen: Tveklöst Saknaden, tätt följd av Kyssen.