Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

29 oktober 2008

Jag F-Ö-R-D-Ö-M-E-R USA.

Det kan knappast anses kontroversiellt att påstå att USA sminkar sina förklaringar när det gäller deras aktioner i "jakten på terrorismen". Dessutom en kontraproduktiv jakt som har gjort den här världen än mer osäker.
Vart än de gör sina attacker, vart än de dödar oskyldiga barn, vart än de lämnar avtryck, uteslutande har de alltid dödat, alternativt tillfångatagit (dock ytterst ovanligt), någon ”högt uppsatt person” inom eller med nära anknytning till al-Qaida.
Att vi aldrig får reda på sanningen eller varför det aldrig presenteras bevis som styrker deras förklaringar, är allt som oftast för att det helt enkelt inte finns några. Och att omvärlden köper deras svepande förklaringar är ingenting annat än feghet och ynkedom.
Annars är man gärna ute på banan och fördömer länder och grupperingar, främst muslimska, till höger och vänster. Men USA de fördömer man inte, nej akta DIG! Ty världspolisen får icke kritiseras. Om någon ändå skulle hemfalla åt detta syndiga, då stämplas de som terrorister eller USA-hatare i största allmänhet. Stor stämpel mitt i pannan.
En förklaring vi tycks känna igen ges också till attacken i Syrien i helgen, där nio personer fick sätta livet till, varav fyra barn.
Amerikanarna meddelar att de genomfört en ”framgångsrik operation” mot utländska rebeller som angriper amerikanska trupper inne i Irak. En "högt uppsatt person" i en smuggelliga "nära lierade med terrornätverket al-Qaida" skulle ha dödats. Poäng till USA där; döda misstänkta talar nämligen inte.
Från Damaskus talar man om en terroristattack, men det förstår ju vi västerlänningar att USA inte kan vara terrorister. De är ju de goda för Guds skull. De har uniformer och lagligt producerade vapen. Och en president som pekar med hela handen. Det räcker väl så?
Men hur fyra dödade barn kan vara en framgång i jakten på al-Qaida och terrorismen, det återstår ännu att förklaras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar