Tossa

Det är höst på allvar, visserligen underbar höst, idag, men ändå, i fredags låg jag vid Medelhavets strand och mäktiga vågor rullade in, det dånade, mullrade, stort mäktigt, och ovanför mig bergskammarna, stupen rakt ner i havet, nittio grader, och grönskan sedan, den blå himlen, saltet, havet

Medelhavet...

... en gång i tidens världens mitt, både greker och romare har landstigit längs kustremsan jag ligger vid, de satt spår, drog vidare, drevs tillbaka, och nu en vik, Cala Salions, Spanien, det var där jag bodde, vi bodde, ut efter sluttningarna hus, rum, nästan inga hotell, man kommer bara dit på vilda vägar, stup rakt ner i havet utanför bilfönstret, svindlande, imponerande, kallsvettigt.

Men nu hösten och Sverige. Jag hoppas att den höga luften håller i sig och att en gudomligt kall och snörik vinter tar vid.
Och mamma, världens yngsta 60-åring; tack för allt!