Åtta gånger fem

Du var så ofantligt ljusskygg där i den sena oktobernatten, jag såg dig genom rödvinsglansiga pupiller, du dansade fram som en ängel i fel rum, du skavde tapeterna och färgerna flagnade, sedan satt du helt plötsligt i den turkosa soffan, du blottade svagt ditt ena bröst, slöt ögonen och lutade dig bakåt.
Men ingenting av det där berörde mig, det var bara bilden jag var intresserad av, och musiken, självklart musiken, den musiken, du var som en del av den, jag en annan, men oj så vacker helheten var, minst två decimeter ovanför, och sedan dansade du igen, du följde inte de givna linjerna, du formade egna, gjorde konst av en timme och fem minuter.
Konst ingen hade sett förut, konst som aldrig skulle lämna rummet.