du såg överrocken försvinna runt hörnet
själv stod du kvar på plattformen
du kände det som om du stått där i tvåtusen år
du kände hur den fuktiga kylan trängde sig på
hur den bit för bit skavde sig in
in
innanför din hud
ovan skorstenarna i utkanten av staden
såg du rök stiga upp mot himlen
det var någon form av värme som återkom där
när du förstod att liv rörde sig där nere
på golven i fabrikerna
du såg den där röken stiga upp mot himlen
en signal om att du borde ge dig av
få loss dina kängor ur den kompakta isen
Dom kom från fabriken...
SvaraRaderaJa, bäst att ge sig av.
nu ger jag mig av...eller snart i alla fall. Är Uppsala redo? :)
SvaraRaderaoch, som alltid.
Vackert.
Vackert men sorgset..många har nog befunnit sig där någon gång, några hela tiden. Cementerad i det förgångna med en längtan till något annat?
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaVackert och vemodigt. Jag får Nina Perssons senaste låt i huvudet.
"Don´t you know love is stronger than Jesus..."
Trevlig helg!
i-)
...efter att ha trevat mig fram i din mörka blogg hittade jag responsplatsen. Vemodigt, som Gunnar sa. Jesus leker man inte med, men han kunde gå på vatten innan nån hittade på att slå spikar i hans fötter. Jesus var den förste Gandhi. Den siste har vi ännu inte sett, men Dalai Lhama verkar nära. Jag tror att Jesus lekte, jag tror att han lekte med sina polare i Palestina långt innan Israel byggde "den nya Berlinmuren". Jag tror att han gungade i olivträden, att han lekte kull med de andra palestinska barnen. Sen slängde han ut månglarna ur templet. Nu är de tillbaka igen. Hmm, livet och tiden spelar spratt med tanken. En vacker dag ska tanke spela spratt med livet, men det är långt dit...
SvaraRaderaFint. Lite tungt, precis som det är ibland.
SvaraRaderaMen väldigt fint.
Kram Lallis