Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

31 mars 2009

Oroshjärta

långsamt sträckte du ut armarna efter mig
du rörde dina fingertoppar nästan omärkbart
mot varandra

du andades så stilla med slutna ögon
låg tungt längs det röda jatobagolvet

jag blev provocerad av slöheten i det hela
det var som ett kaos i den absoluta stillheten

hur du gjorde konst av att inte göra någonting alls

7 kommentarer:

  1. Ursäkta att jag inte tittat in så ofta. Går på kryckor med ett fett diskbråck och är trött och slö av mediciner.

    SvaraRadera
  2. Hej
    Ser ut att bli en kanonfin vårdag.
    dina dikter står för sig själv utan föklaringar men vad är ett Jatobagolv?
    i-)

    SvaraRadera
  3. Vad bra du skriver! Tack för att du hittade mig - så att jag hittade dig! :-)

    SvaraRadera
  4. En härlig solig dag idag.
    Hoppas att du njuter av den.
    Jag njuter av dina ord.
    Och tanken på konsten av att inte göra något alls. Underbart.
    Kram Lallis

    SvaraRadera
  5. Pernilla: Hoppas du blir bättre snart!

    Gunnar: Jatobagolv? Jatoba är ett synnerligen hårt träslag som blir rödare i nyansen med tiden; snyggare och snyggare..:)

    Malin: Tack själv!

    Lalli: Idag blir det bara sol!

    SvaraRadera
  6. Hej! Tack för titten :) Den där jäkla geggan bet inte på mitt kakel haha...
    Hoppas du får en fin dag i solen!

    mon amie

    SvaraRadera
  7. ...kom att tänka på lateritjord, den afrikanska, den som lägger ett rött lager damm över allt och så småningom blir den del av dig själv. Uno

    SvaraRadera