långsamt sträckte du ut armarna efter mig
du rörde dina fingertoppar nästan omärkbart
mot varandra
du andades så stilla med slutna ögon
låg tungt längs det röda jatobagolvet
jag blev provocerad av slöheten i det hela
det var som ett kaos i den absoluta stillheten
hur du gjorde konst av att inte göra någonting alls
Ursäkta att jag inte tittat in så ofta. Går på kryckor med ett fett diskbråck och är trött och slö av mediciner.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaSer ut att bli en kanonfin vårdag.
dina dikter står för sig själv utan föklaringar men vad är ett Jatobagolv?
i-)
Vad bra du skriver! Tack för att du hittade mig - så att jag hittade dig! :-)
SvaraRaderaEn härlig solig dag idag.
SvaraRaderaHoppas att du njuter av den.
Jag njuter av dina ord.
Och tanken på konsten av att inte göra något alls. Underbart.
Kram Lallis
Pernilla: Hoppas du blir bättre snart!
SvaraRaderaGunnar: Jatobagolv? Jatoba är ett synnerligen hårt träslag som blir rödare i nyansen med tiden; snyggare och snyggare..:)
Malin: Tack själv!
Lalli: Idag blir det bara sol!
Hej! Tack för titten :) Den där jäkla geggan bet inte på mitt kakel haha...
SvaraRaderaHoppas du får en fin dag i solen!
mon amie
...kom att tänka på lateritjord, den afrikanska, den som lägger ett rött lager damm över allt och så småningom blir den del av dig själv. Uno
SvaraRadera