rätade han på din rygg
han fick dig att gå rakt
han fick dig att gå rakt
han klargjorde vad allt det här
gick ut på
gick ut på
han målade om din själ
tatuerade in
befästenu behöver han inte mer än
tre minuter och femtiosju sekunder
sedan gråter du som ett barn
sedan gråter du som ett barn
jag vet att jag själv blir galen när folk vill göra jämförelser med min hjälte och någon annan...så jag struntar i det. Däremot vet jag nog rätt precis vad du menar - och alla känslor som Sanningen väcker i en. Du har din hjälte, jag min.
SvaraRaderaVackert så.
Lyllos dig. Det säger jag bara. Kunde du inte ha talat förstånd med mig när biljetterna släpptes? Va?
SvaraRaderaMalin: Hjältar ÄR vackra!
SvaraRaderaMinna: Jag är ledsen, men nästa gång, jag lovar, då ska du med!
Vackert!
SvaraRaderaJag gissar att den här upplevelsen sitter etsad ett tag, typ resten av livet :)
Lustigt det där med tatuerade in, det var nämligen precis vad jag gjorde. Som 13-åring tatuerade jag dumdristigt in ett hjärta med ett J i för egen kraft. (Från början var det faktiskt någon annan, men efter en vecka var det nog rätt J för hela slanten.. numer säger jag att det är jultomten :D)
...tänk på det alla pappor och mammor!! Bra skrivet, rakt i verklighetsansiktet. Uno
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaNyfiken är jag. Är det en låt som är så lång?
Poeter skall inte behöva förklara sina dikter tycker jag. Så frågan kan få hänga fritt i luften..
i-)
Ibland behövs inte mer än drygt tre minuter. För att bli fast. För evigt.
SvaraRaderaFint.
SvaraRaderaMusik??
Vad var det du såg i helgen...Thåström?
:)
3:57 = "Märk hur vår skugga" kanske?
SvaraRadera