det sista jag såg innan jag vände ner
var den röda himlen ovanför
sedan kom det emot mig
tungt osorterat
slog det in i mitt bröst
och jag kunde aldrig förstå
den kraften
hur doften av sanningen kunde vara
så påtaglig
hur din mun kunde hitta just
de där orden
hur din hud kunde vara
så tunn
Jag blir bara mer och mer fascinerad av ditt sätt att skriva. Helt underbart. Diktsamlingen på G väl? :)
SvaraRadera...och norrmännen kommer. De kommer igen. De kommer igen igen. Hur kunde de en gång vara svenska? Hur kunde de en gång nöja sig med Telemarksvängen? Lycka till med...Vasa? Loppet!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTack för Grattishälsningen!
--------
Och tack för den fina poesin här.
i-)
Minna: Tack! Och den är på gång; manuset klart, presentationsbrevet klart, men korrekturläsningen kvar... Måste ta tag i detta så jag kan få iväg det. Vart? Har inte bestämt mig än, ska försöka att pricka rätt..:)
SvaraRaderaUno: Tack. Och jag ska ha en hög med norrmän bakom mig!
Gunnar: Varsågod. Och tack själv!