helt plötsligt fylldes planen med polisbilar, tränade kroppar, uniformer, hundar och radiovågor
en känsla av is och oro lade sig som ett täcke över höjden
människors blickar fram och åter, från ögon till ögon, åter och fram
då svepte du förbi, hånglandes med kärnvapentiden och strecket så svart av kajal över den oroliga himlen
sedan ljudet från motorerna på tusendelen av en sekund
det bedövade hela kvarteret
planen tömdes motorljudet försvann
och damen med den vita hunden
så eftertänksam i septemberkvällens dvala
Fin poesi! Iskall känsla.
SvaraRaderaVad är Kajal?
Gunnar: Tack; och kajal?.. nåt man smetar på..:)
SvaraRaderaHa det gott mannen!