Sal tretton:två:tre

du stod framför spegeln och såg bilden av dig själv
naken, ren, avskalad

de trodde att de tagit av dig allt av värdighet, att de hade nollställt dig
det var vad de trodde

rörelse så i spegeln, och du förde sakta dina fingrar genom ditt långa mörka hår, gjorde mönster, lät dem åka med, släta ut, varsamt och precist, precist och varsamt

ditt hår hade de aldrig kommit åt, de hade inte räknat med det, det var din hemlighet, så lätt det var att lugga dem

andetag, och du lyfte sakta dina armar bakom nacken, lyfte upp håret och lät det falla fram över dina bröst, över dina bröst lät du det falla

det fanns något sensuellt över det hela, sterilt sensuellt, åter vitt, när håret sakta föll fram över dina bröst

som ingen längre rörde vid