Kängorna på

en liten ockupation är vad jag behöver, ett hus, en gata, en hållplats, någonting att utgå ifrån, något att sätta lasern på, en ockupation, just det, en liten bara, för att väcka upp de sovande, för att få luften att vibrera igen, en kort stund bara, jag begär inte mer än så, men en ockupation, helt rätt i den trasiga tiden, men nej, jag ska inte ge mig den här gången, ni får aldrig tro det, ni kommer aldrig att få se mig ge vika, och just i detta nu ser jag hur de lägger ut nio linor av tio utanför fönstret, och jag kommer att ta chansen, jag kommer att ockupera, just den tionde linan där ingen annan är, där ingen annan kommer att besväras, där ingen annan någonsin kommer att bry sig om, där ingen annan kommer att förstå själva innebörden av en ockupation fullt osynlig från alla håll och kanter