Att drömma sig bort i höstens färgskalor.

Onsdag betyder skivrecensioner. I DN och UNT. Jag brukar nöja mig med de två tidningarna. Skumma över genre, se om jag hittar något intressant. På senare tid har jag hittat tillbaka till elektronisk musik, gärna med industriklanger. Eller hittat tillbaka, jag har hittat dit via gothen, synten och punken. En lång vandring. Kan man smälta samman dessa tre, blandat med en lagom dos monotoni och långsamma toner, då landar man liksom i svensk höst när den är som allra vackrast. Det framkallar bilder. 

Kite är förmodligen det bästa svenska bandet just nu, och deras True Colours från VI är essensen av briljans. Och idag hittade jag två artister till som släpper nytt i dagarna, Nicole Sabouné och Josefin Öhrn + The Liberation. Det var en sån dag idag, som gjord för de tonerna. Bara hoppas de släpps på vinyl också. 

Annars är den här värmen, de här soliga dagarna som lyft hösten märkliga. Hur länge ska det hålla i sig? Det måste ju slå tillbaka. Tids nog. En riktig jävla snöstorm vore underbart på sitt sätt. Så man kan gå vidare. Och inte tro att den här hösten ska vara för evigt.