Sagostund, avbockningar och Lundell.

En sagohimmel utanför våning 6. Silhuetterna av slottet, Carolina rediviva och domkyrkan i bakgrunden. Babyblått, turkost, rödorange, djuphavsblått blandat med några strimmor grått. Mörkret faller, neonskyltarna träder fram, det är höst, kallt, och vintern är på väg. Varför lämnade jag halsduk och mössa hemma?

På jobbet har det varit en dag av avbockningar. Listan har betats av. Grönmarkerat, avklarat, till handlingarna. Samtal, e-postkonversationer, snabba ryck, missförstånd, samförstånd. Just de dagarna gillar jag extra mycket. Råkar det dessutom sammanfalla med en fredag, då tar man hissen ner med ett leende på läpparna.

Och ikväll väntar Ulf Lundell på UKK. Jag vill höra Senare år och den Vassa eggen. Det är de två. Framförs de så briljant som jag föreställer mig att de kan framföras, då är kvällen gjord. Allt annat blir bonus. 

Kanske hinner vi förbi Katalin på en öl innan. Just Katalin i november inger en särskild känsla. Gemytligt, varmt, lagom surrigt. Julhysterin har ännu inte tagit över våra liv, och vi kan luta oss tillbaka. 

Och bara vara.