En kväll med Joel Alme, Katalin Uppsala.

Det är svårt att inte tycka om Joel Alme. En varm människa som trots den brokiga uppväxten i en familj och kamratkrets där spriten vann stort, står där med rak rygg. Han bjuder på sig själv, berättar om minnen från förr, om Göteborg, om släkten och vänners svårigheter med att få livet på de rätta vägarna. Efter en lite trevande inledning så lyfter det, och tillsammans med bandet och publiken skapar han en närmast lekfull stämning, mitt bland alla svåra ord som ska broderas ut.

"Att köpa tillbaks dagar som gått/ det har ingen någonsin fått/om jag fick en chans/skulle jag betala"

Tyngdpunkten läggs på senaste albumet "Flyktligan", hans första svenskspråkiga album efter tre album på engelska. Joel säger själv att det inte bara är en "bekännelseskiva", utan lika mycket en hyllning till de som klarat sig, som knogat vidare. Varvat med några låtar på engelska svettas bandet igenom spelningen, som är över på drygt en timme. Röda bolaget, backa tiden, I väntan på de stora orden och Våran sort är kvällens bästa stunder.

Ordinarie set avslutades med A Young Summer's Youth, som vi rättrogna känner som Snart skiner Poseidon och IFK Göteborgs inmarschsång. Och Joel avslutar leende med orden:

- Till den här sången väljer ni själva vilken version ni vill sjunga..

Bandet kommer tillbaka in på scenen och  avslutar med en knäckande briljant Aldrig bra på livet. Joel kliver av, upprymd och märkbart nöjd. Säga vad man vill, om livet, om svunna tider. Om samtiden. Men det här är han förbannat bra på.