Sitter och planerar en dragning för Uppsalas gymnasierektorer som går av stapeln i eftermiddag. Och jag lyssnar på Josefin Öhrn + The Liberations nya Horse Dance.
I torsdags var det en intervju med Josefin i DN, och där berättade hon sin historia. Om hur hon som 16-åring började spela gitarr och skriva texter. Fascinationen för det repetitiva hade hon med sig sedan länge, och på gymnasiet utforskade hon det vidare genom foto- och videokonst. Hon har tillsammans med Fredrik Joelson fått allt detta att smälta samman i ett underbart psykedeliskt landskap. Josefin själv hoppas att lyssnaren ska nå ett annat tillstånd, där musik, färger och bilder bygger en helhet. Kanske hamnar jag där själv när skivan har fått sätta sig.
En annan fråga är om rektorerna för gymnasiet kommer att nå ett annat tillstånd under min dragning i eftermiddag? Jag tror nog att jag får ha något mer rimliga ambitioner än så. Eller ska jag plocka med gitarren, och sjunga fram dragningen? Vore onekligen nyskapande i flodvågorna av trista och sövande PowerPoint-presentationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar