Ibland måste man stanna upp, och bara ta in.

Kom cyklande idag på väg hem från jobbet. Svängde upp förbi Domtrappkällaren, genom valvet upp höger, förbi Domkyrkan, Gustavianum, Universitetshuset och vidare upp till Övre Slottsgatan. Det är lätt att bli hemmablind, men vilka miljöer! Vackert så man kan dö, och en tung dos historia. Våra kvarter. Jag stannade upp och andades in. Den känslan.

Och i går kom mitt senaste Tradera-köp. The Cures Seventeen Seconds. Otroligt bra skick, 35 år gammal. Det är också en känsla, att lägga på vinylen, luta sig tillbaka och bara ta in. Ett briljant album. Till helgen har jag lagt in flera klassiker i min minneslista. Det kan bli en vana det här, med Tradera. Men egentligen gillar jag bättre att bläddra bland skivor i gamla drickabackar. Open Mind, jag har inte glömt bort dig.

I morgon fredag. Ulf Lundell kommer till stan. Jag trodde att jag var klar med honom, men när det gick upp för mig att tyngdpunkten på låtlistan lagts på Den vassa eggen, då kunde jag inte låta bli. Ännu ett briljant album. 

Nu, trött som få. Ibland tror jag att det är något sjukligt över min trötthet. Men det är förmodligen efterdyningarna av smärtan i knät, och den hängde i under en lång tid. Sedan är man inte 20 längre. Eller som Lundell sjunger:

"40 är din ungdoms ålderdom, 50 är din ålderdoms ungdom"